Ingen sömn...
Sitter här som jag gjort så många andra nätter... Men en dotter som vägrar sova... Fenomenet är så vanligt att min kropp inte ens får panik när den inte får sova... De är tungt att ha små barn och tungt att dra största lasset själv... Skulle vilja be om mer hjälp men tim kan inte, han måste ha ork att jobba med. När Belle är så här speciellt jobbig så blir jag ledsen, frustrerad och känner mig lite dåligt till mods. Kanske ska lägga ner amningen, hon blir inte nöjd, bara för att jag skulle vara sjuk så gick mjölken ner och de känns som ett utdraget hopplöst lopp att försöka få upp produktionen igen... Känns som att det blir fler och fler gånger som jag blir ersatt av flaskan, självförtroendet kryper ner i skorna. Känns jobbigt att jag inte kan få henne nöjd, känns som att det blir värre och värre... Jag vill kunna fortsätta amma tills hon är minst tre månader, men de känns som att sanden rinner ut snabbare än så... Urs... Hon måste somna snart så jag slipper sitta och grubbla så här mitt i natten... Försöker söva henne i vaggan, hon har fått ersättning och nu gungas de för fullt så hon kanske kan somna. När hon är så här så kan jag inte sova med henne bredvid mig för att hon bara ligger och sparkas, och de klarar jag bara inte av! Men vem tycker att de är trivsamt att bli sparkad i magen?
2010-12-14 @ 01:50:49