401a inlägget
Ledsen, helt onödigt, helt utan anledning, allt bra händer nu både här hemma och med våra nära. Men jag är ledsen, nedstämd, frustrerad, rastlös. Är de hormonerna som knackar på? Ammningen är livets ända bekymmer, men jag kan inte skylla mitt mående på det... Konstigt... Livet är förnuligt. Jag har allt jag önskar (nej de är klart att jag har drömmar framåt, men just nu är jag på en tids topp). Kan de vara så att jag blir rastlös av att inte ha ett "nästa steg"? Hus och häst och andra mål ligger längre fram, de är inte aktuellt nu... Hurm... Eller ser jag alla andra kämpa och vinna runt om så att jag vill göra de samma? Eller? Tänker jag för mycket? för lite? Saknar jag något viktigt? Gah! Jag är lycklig, jag har tim, ett underbart äktenskap, vi har de bra på nästan alla håll, resten är sånt vi jobbar på, som alla par. Jag har Alvin och Belle, mina ögonstenar, mina vackra, dom är de bästa i livet. Mina barn. Jag har mina vänner- dom bästa man kan ha. Jag har stöttande föräldrar- som jag älskar och perspekterar. Men varför är jag ledsen? Varför gråter jag? Hormon Jävlar! Morr! Eller har jag inte hunnit reflektera? Hunnit ta in? Hunnit njuta? Av antagligen den bästa tiden i mitt liv? Har jag prestations ångest? Jag vet inte.... Jag vet inte....
2011-01-30 @ 21:38:03