Tunga andetag, lätta andetag, madrassen rör sig varje gång dom andas... Jag skulle få en natt... Jag skulle "slippa" i natt... Men jag sover inte så lätt om jag måste väcka honom för att säga att hon är vaken. Argumentera och försvara MIN natt. De är inte värt. De är onödigt att jag måste väcka honom för att få sova, när jag ändå vaknar lika ofta som vanligt, när jag sover lika lite som vanligt, när jag lyssnar, när jag väntar, väntar på att hon ska vakna, som jag gör varje natt...vad är skillnaden den här natten och annars? Tim gick upp efter att hon gråtit en stund och ja sa att hon va hungrig för att göra ersättning, när mina bröst är stela av mjölk. Så nu kan jag inte sova ändå, ligger som alla nätter och väntar på att hon ska vakna. Alla andra nätter låter jag tim sova, på riktigt, jag ser till att hon inte gråter och väcker honom, jag matar, jag byter på henne, jag söver om henne. Men jag måste passa på honom... Jag kan inte slappna av! Är det konstigt? Dagen som kommer väntar han sig förmåner, för att han "tog henne" i natt. Han ska få spela, han ska få lite pappa ledigt, för att han varit duktig... När jag gör samma för honom varje natt... Alla nätter.... Fast han får alltid sova. 3 gånger, 4 kanske har jag bett om hjälp, väckt honom, han brukar morra att han ska upp till jobbet eller är trött... Dom få gångerna, då när jag inte orkar mer... Morr... Jag önskar att han kunde uppskatta de jag gör för honom, inte ta mig för givet. Jag offrar min sömn för honom. Varje natt.